Som ni kanske har märkt så saknas det ett par dagar i helgen som vi va i SF. Och eftersom de dagarna visst har ägt rum även här i USA så tänkte jag berätta om dom också.

Lördag: Efter att ha vaknat upp i Carros lägenhet och konstaterat att hon inte var kvar så fick jag och Calle bekanta oss med Carros rumskamrat som jag tyvärr har glömt namnet på. Men jag kommer ihåg att hon var snäll och lät oss låna deras dusch. Hon försökte också hjälpa oss med att hitta på nåt att göra under dagen. Vi bestämde oss för att vi skulle åka ner till hamnen och se vad det kostade att åka över till alcatraz. Så efter en fantastisk frukost bestående av ost och skink-omelett så hoppade vi på spårvagn F till hamnen. Den här gången fick Calle som han ville och vi skulle åka dom vanliga spårvagnarna som inte var fulla med turister. Men gissa vad, den här spårvagnen var det mer till och med mer folk på och vi fick vänta lika länge som vi fick göra på dom där roliga spårvagnarna som kostade 2 dollar mer. På vägen så såg vi faktiskt Carro utanför fönstret, men eftersom jag stod mitt i vagnen omringar av massa pensionärer så bestämde jag mig att inte börja skrika och flaxa med armarna mot henne, vem vet hur många hjärtattacker det hade kunnat frambringa! När vi väl kom ner till hamnen så skulle vi alltså ta reda på vad det kostade att åka till alcatraz, den frågan förblev dock obesvarad eftersom nästa tur som vi kunde få åka med på inte gick förens två dagar efter att vi åkt hem till LA igen. Lite besvikna men ändå lite glada över att vi sparade dom pengarna så började vi istället leta upp en trappa på ungefär 800 steg som gick upp till ett utsiktstorn som ligger mitt i SF.
Att hitta det här tornet var inte så svårt, det står nämligen högst uppe på en kulle och syntes över hela stan. Att hitta trappan däremot var en jobbigare uppgift. Eller så jobbig var den inte eftersom vi hittade en trappa som gick åt rätt håll, uppåt alltså, och låg vid kullen. Det enda var att trappan började på en bakgård bland massa soptunnor. Men som sagt det var en trappa och den gick uppåt så vi började klättra. Detta visade sig vara ett genidrag eftersom att en kvart senare så stod vi i kön till hissen som gick högst upp i utsiktstornet. 800 steg var det däremot inte, inte ens i närheten så vi kanske tog fel trappa ändå. Nåja, ni har sett bilderna från tornet så vi var alltså där ett tag innan vi än en gång gick in mot centrum för att hitta något att göra på kvällen och att äta.
Bio bestämde att våran kväll passade utmärkt för. Innan filmen började så hade vi någon timme att slå ihjäl, detta gjorde vi genom att göra det mest intressanta vi kunde hitta på, åka rulltrappor. I San Francisco har dom minsan rulltrappor som inte bara går uppåt utan dom svänger också. Sånt har jag då aldrig sett hemma i Sverige någon gång. Efter filmen var slut blev det lite kvällsmat innan det var dags att krypa till kojs, den här natten spenderade vi i bilen. Detta har jag i efterhand hört är olagligt, ännu en konstig lag här i USA. Det borde alltså betyda att om du är hemlös men råkar äga en bil så får du inte sova i den. Nu vaknade vi upp utan någon lapp på fönsterrutan och vi hade alltså lurat lagens långa arm, sovande.

Söndag: Det var dags att åka hem till LA igen men först så åkte jag och Calle till Berkley där vi gick omkring ett par timmar. Vi passade på att kolla in univeristy of berkley också, det såg ut ungefär som jag väntade mig att det skulle se ut, det var stort, byggnader i engelsk stil och ganska folktomt eftersom det var söndag.
Efter ett par timmar åkte vi och plockade upp Magnus och Christofer och åkte hem till LA igen.