Igår så skulle jag försöka fylla i en ansökan om att få låna från CSN till min blivande utbildning. Det här är inte lätta saker ska ni veta, CSN räknar nog med att alla som ska plugga redan är hjärnfysiker eller liknande. Jag och pappa märkte ganska tidigt att vi inte skulle klara detta själva. Två samtal till CSN, ett till bluechip och en halv skog i pappersförbrukning när jag hade skrivit ut tre ansökningar á tio sidor senare så TROR jag att det är klart. Nu är den i alla fall ivägskickad så förhoppningsvis godtar dom den och ger mig mina pengar.
Sedan var det dags att boka ett besök på den amerikanska ambassaden. Det här var absolut lika svårt, inte fasen gör dom det lätt för oss som vill åka till USA. Nåja, skam den som ger sig. Efter att ha fyllt i e blankett om mig själv där jag ofta sköt lite från höften (jag skrev te x "unknown" på frågan vart jag skulle bo när jag kom till USA, hoppas dom går med på detta) så fick jag svara på en del ganska roliga frågor faktiskt. "har du någonsin varit arresterad för ett grövre brott?" "ingår du i något terroristnätverk?" "planerar du att köpa eller sälja droger i USA?". Kan inte låta bli att fundera på hur många som faktiskt svarar ja på de här frågorna.  Jag svarade nej, förutom på frågan om jag visste vad jag höll på med, där skrev jag "unknown"....

Ja då var det dags för kvällsmat här hemma i Falkenberg. Nutellamackor och ett glas Oboy, nu snackar vi livskvalité!

Igår var det dags årsfest med böljan vilket av tradition brukar vara awsome! 2010 års upplaga var inget undantag. En fest som innehöll allt, champagne, långbord, tal, priser, lotteri, bullens korv, buggdansande, discotramp you name it. Mitt ibland denna uppståndelse så fick till och med jag låna micken en stund. Två av våra tre tränare han nämligen valt att lämna oss inför nästa säsong, och eftersom jag är före detta lagkapten så kunde jag inte låta bli att ordna en liten avskedspresent till dom. Det slutade med att dom fick varsin himmelsblå t-shirt med tabellen tryckt på bröstet, IF böljan högst upp naturligtvis för första gången på tio år! Sen var det ju det här med talandet också. Eftersom makrill (som är lagkapten) inte riktigt är en man som håller låda inför folk så tog jag på mig ansvaret. Det var faktiskt så att jag jag hade förberett ett lite tal. Men när jag väl stod där i dunklet på hemvärnsgården och fingrade på micken med alla de där hundratals ansiktena som alla hade samma nyfikna och förväntansfulla uttryck som ett barn har den 23e december, ja då blev jag banne mig nervös. Det här problemet modell mindre löste jag dock på ett ytterst smidigt och smärtfritt sätt. På bästa politiker manér så drog jag en liten lögn. Jag började med att ursäkta mig och förklara att jag hade förberett ett fantastiskt tal men tyvärr hade "glömt av" hur det gick, efter det var det bara att köra på ren improvisation. Lika enkelt som att vara politiker skulle jag påstå. Tänk inte så mycket på vad du säger och släng in ett skämt i slutet så att folk glömmer vad du precis har sagt.

Nu har jag jobbat i nästan tre veckor och de här tre veckorna har varit ordentligt spännande. Eller inte så värst egentligen. Om jag ska vara ärlig så känns lite som att my life is stuck on repeat eller på svenska, mitt liv har fastnat på upprepning, men det låter inte ett dugg lika bra som på engelska.
Därför känns det väldigt bra att ha en dröm eller ett mål att kunna försvinna bort till ett tag. Även om chanserna just nu att den här drömmen ska uppfyllas är helt orimliga. Många säger "sätt inte för höga mål som du inte kommer kunna uppnå". Jo det kan väl stämma om man bli missnöjd om man inte lyckas. Jag skulle vilja säga såhär. Hjalmar, sätt upp ett ordentligt högt mål och om du lyckas så kan du bli fruktansvärt nöjd över dig själv. Om du inte lyckas så har nog ändå kommit en ganska bra bit på väg, kanske har du kommit bra mycket längre än vad du hade gjort om du satt upp ett mål som du ganska enkelt kan uppnå. Så länge du har vågat satsa på något du verkligen vill så kan du vara nöjd. Sikta mot stjärnorna istället för en rutten trätopp någonstans i mörkaste småland, faller du landar du på molnen. Så vill jag i alla fall se på saker och ting.

Nu ska jag sova, tomtarna ställer sig minsann inte själva på hyllorna på Gekås.