Nu, efter fyra veckor så har Roger kommit tillbaka från sin semester. Det betydde dock inte att jag fick vila ett dugg eftersom våran konditor Bea passade på att smita iväg till Grekland. Så en vecka i konditoriet för min del alltså, soft tänkte jag. Men då visste ju inte jag att sparbanken skulle fylla år i veckan, 140 år till och med, grattis. Men var det verkligen värt att fira med tårta? till alla kunder! Tjugo stycken princesslängder ska dom ha. Glömde jag säga att dom skulle vara långa som plåtar allihopa? Samma vecka bestämmer sig någon för att gifta sig också, grattis till er med, men var det nödvändigt med tårta? Fast nu kom Mariette till jobbet idag och sa att dom var jätte nöjda med tårtan så visst är jag lite nöjd med mig själv. Ett extra stort tack till min kära pappa som hade bemödat sig kvällen innan att skriva ner sina förslag om hur tårtan skulle se ut. Jag hade det åtanke hela dagen (även om jag inte gjorde nåt av det han föreslog)
Så här i val-tider så har jag fullt upp med att försöka klura ut vad de olika partierna vill hitta på om dom får makten. Jag vill ju absolut inte välja fel! Det går väl sådär, för det första så verkar det som de flesta egentligen vill samma sak, välfärd, bra skola, bra sjukvård bla bla bla. Idag kom jag till och på mig själv med att sitta och zappa mellan premiären av ullared och en partiledardebatt, fattar ni!? Jag som alltid brukade vara den som inte brydde mig ett skvatt om politik sitter nu och väljer bort högklassig svensk reality underhållning mot en partiledardebatt där jag inte ens förstår hälften av orden som sägs! Om jag inte visste bättre skulle jag säga att jag höll på att växa upp, hemska tanke.