För en vecka sedan så avgjordes vilka människor som ska bestämma vad som är bäst för svenskarna de kommande fyra åren, mitt lag förlorade. Jag ska vara ärlig och säga att jag tror inte det spelar någon större roll vem som är stadsminister. Att de rödgröna är kommunister och de blåa skulle ge allt till de rika känns väl som ganska gamla ideologier som mest lever kvar för vi vanliga människor är för lata för att ta reda på vad partierna egentligen vill, och för att det är lättare att snacka skit om sin motståndare än att försöka förklara bra saker med ens eget parti.

Som jag sa så är valet över men diskussionerna om vad som är rätt och fel är långt ifrån borta. I kväll har jag spenderat kvällen hemma hos Andersson, där är inte lätt att få en syl i vädret kan jag lova, inte ens för dom som ingår i familjen. Förut har jag oftast hållit mig utanför diskussioner som dessa, av den enkla anledningen att jag inte är tillräckligt påläst i ämnet. Men på de senaste har jag märkt att man behöver inte vara så värst påläst, man behöver knappt veta vad man pratar om. Om man bara vet en liten smula och upprepar detta på så många olika sätt man bara kan så kommer man till slut låta övertygande, eller i alla fall så kan man hålla diskussionen levande. På dagens agenda stod, privatiseringen av sjukhus och skola, SD's vara eller icke vara i regeringen och Sveriges lag. Hur mycket tror ni jag kan om detta?
Det är läskigt att ge sig in i en diskussion med människor som har levt tillräckligt länge att dom har kunnat säga, "internet är en fluga" och "telefon utan sladd, haha" till och med "utsvängda jeans och axelvaddar är sååå hott". Men jag klarade det galant, så bra att jag funderar på att ge mig in i politiken, och jag tänker få igenom ett lagförslag om att alla nybyggda hus och lägenheter måste innehålla diskmaskin. Önska mig lycka till, jag vet att du önskar det fanns en lag som denna!