Igår var det dags årsfest med böljan vilket av tradition brukar vara awsome! 2010 års upplaga var inget undantag. En fest som innehöll allt, champagne, långbord, tal, priser, lotteri, bullens korv, buggdansande, discotramp you name it. Mitt ibland denna uppståndelse så fick till och med jag låna micken en stund. Två av våra tre tränare han nämligen valt att lämna oss inför nästa säsong, och eftersom jag är före detta lagkapten så kunde jag inte låta bli att ordna en liten avskedspresent till dom. Det slutade med att dom fick varsin himmelsblå t-shirt med tabellen tryckt på bröstet, IF böljan högst upp naturligtvis för första gången på tio år! Sen var det ju det här med talandet också. Eftersom makrill (som är lagkapten) inte riktigt är en man som håller låda inför folk så tog jag på mig ansvaret. Det var faktiskt så att jag jag hade förberett ett lite tal. Men när jag väl stod där i dunklet på hemvärnsgården och fingrade på micken med alla de där hundratals ansiktena som alla hade samma nyfikna och förväntansfulla uttryck som ett barn har den 23e december, ja då blev jag banne mig nervös. Det här problemet modell mindre löste jag dock på ett ytterst smidigt och smärtfritt sätt. På bästa politiker manér så drog jag en liten lögn. Jag började med att ursäkta mig och förklara att jag hade förberett ett fantastiskt tal men tyvärr hade "glömt av" hur det gick, efter det var det bara att köra på ren improvisation. Lika enkelt som att vara politiker skulle jag påstå. Tänk inte så mycket på vad du säger och släng in ett skämt i slutet så att folk glömmer vad du precis har sagt.