Efter att spenderat förra julen i ett soligt och varmt Thailand så fick jag i år snällt komma tillbaka till verkligheten och istället pulsa i halvmeter med snö och -15 grader. Julen hos mamma blev en helt klart lyckad jul. Jag fick till och med visa upp mina troligtvis oändliga kvalitéer som kock när jag fräste på lite fläskfilé, potatisgratäng och bearnaisesås dan före dan. Man tager ju vad man haver som den eviga citatmaskinen pippi långstrump sa. Men julen är också en mörk tid, bokstavligt talat, de e fan inte ljust mer än typ 3 timmar om dagen. Efter det är det rent becksvart, tack gode gud att inte SJ ger sig in i elektricitetbranschen. Eller varför inte, tänk vad mycket energi Sverige hade sparat om vintrarna. Tänk så miljövänligt!
En lite otrevlig berättelse så här i juletid. Första natten hos mamma kunde varit bättre. Det hela börjar ungefär 11:00 på dagen innan eftersom det det var ungefär då jag vaknade. Resten av dagen går jag rumt och är dödstrött och kan inte vänta tills kvällen när jag ska få gå och lägga mig. Till slut så kommer äntligen kvällen och jag går och lägger mig, och vad tror ni händer? Jag kan inte sova naturligtvis! Detta i sin tur renderar i ett par mindre trevliga händelser. Först när jag ligger där och tänker på just ingenting får jag en märklig känsla i kroppen, det tar ett tag innan jag förstår vad som håller på att hända med mig. Till slut förstår jag ändå till min förvåning att jag har gått och blivit kissnödig, detta i säg är märkligt eftersom det var en knapp timma sen jag besökte toaletten för att uträtta diverse behov. Efter att ha övertygat mig själv och min kropp att jag inte alls måste gå på toa så kommer nästa bakslag. Jag börjar bli törstig. Nå hade vi nu befunnit oss i Falkenberg skulle det här inte vara några alls stora problem, varken mitt sug över att besöka toaletten eller köket för den delen. Men nu var jag inte i Falkenberg utan i kärr, långt ute i skogen och som jag nämnde innan så är dagsljuset begränsat till tre timmar om dagen. Och nu var det ju så att vi inte befann oss på varken den ena, andra eller tredje av de timmarna så utanför fönstret såg man ungefär såhär mycket                                                  och det var ju inte så mycket. Så nu låg jag där i sängen och funderade på att gå de fem meterna till kranen och ta mig ett glas vatten. Men tillslut så bestämde jag mig för att ligga kvar under täcket och invänta morgonen för att då stilla min törst. Mycket på grund av alldeles för mycket skräckfilm under hösten från min sida. Vem vet vad som gömmer sig utanför mammas svarta fönster. Själv var jag inte ett dugg intresserad av att ta reda på detta så i skydd av mitt täcke låg jag kvar med en brinnande törst i halsen och en oroväckande tryckande känsla i mina nedre delar. Denna berättelse slutar dock lyckligt för till slut lyckas jag somna och till min glädje lite senare också vakna och kunde utan problem reda ut mina för stunden stora problem.