Efter att ha märkt av en bristande koncentration i familjens bloggar de senaste veckorna (det är väl bara mamma som är ganska aktiv just nu) så tänkte jag ta och iallfall upperätthålla hedern här i falkenberg och skriva lite nu.
 Så vart ska man börja? Jo jag kan ju börja med att tala om för alla som inte vet om det att jag har börjat jobba i konditoriet på måndagar, inget konstigt med det om det inte vore för den lilla lilla parentesen att jag jobbar helt ensam!? Än så länge så har det gått bra så när på en beställning från hudmottagningen som tvunget skulle ha sitt namn på sin tårta. Så nu när jag har jobbat ett par måndagar så när Moa frågade om jag kunde tänka mig att jobba en lördag också, även då ensam. På något konstigt sätt, fråga mig inte hur kanske var det någon slags helt obefogad innelig självsäkerthet så hör jag mig själv svara, javisst kan jag göra det. Jaja sagt är sagt och jag kom till jobbet igår sätter på diskmaskinen, skriver in mig i boken, läser igenom tidningen, kollar igenom beställningarna. Efter det där sista så går jag nästan ner i omklädningsrummet byter om och går hem igen. Men tar mitt förnuft till fånga, kollar på en viss beställning igen för att se om jag läst rätt, det hade jag. En tjugobitars tårta med text!! Usch usch jag som kanppt kan skriva så att det ser snyggt ut på en dator och en så stor tårta har jag aldrig gjort förut men faktiskt, när jag var färdig så var det inte alls svårt till och med texten såg acceptabel ut. Då var jag nöjd. Och det är jag nu också och jag har en hel del grejer att berätta om men efter ett så här långt uppehåll med bloggandet så tror jag att det här får räcka för nu.