Nu är det sommartid här i USA och om jag har förstått det rätt så är det inte det i Sverige än. Så nu är vi alltså bara 8 timmar efter er. eller?
Jaja det har hänt lite saker här nu i LA. I fredags så var jag och magnus i skolan på kvällen och kollade på två high school all-star team som spelade fotboll mot varandra. Det var alltså dom bästa spelarna från dom lokala skolorna som möttes. Vi var där och träffade några spelare från el caminos damlag och någon från herrlaget också. Hjälpte till att registrera och dela ut tröjor till dom som skulle spela. Det mest spännande som hände var när en kille ville ha nummer 21 och han såg ut som ett frågetecken när jag frågade om det var för att Peter Forsberg brukade ha det numret. så jag fick förklara för honom vem Peter Forsberg är.
Och i söndags så var alla vi fyra svenskar inbjuda till en familj på middag. Det är Christopher som har träffat några tjejer i skolan, så i söndags var vi och käka lunch med dom och så bjöd en av dom in oss på middag senare på kvällen. Eftersom dom hade märkt att jag var lite kräsen med maten så frågade hon om Lasagne lät som en bra idé? det gjorde det absolut tyckte jag eftersom de är de bästa jag vet! Så vi åkte dit på kvällen och träffade hennes föräldrar och syskon och kusiner och allt vad det var. Jag förstod inte riktigt vilka som var familj och vilka som var vänner men alla var jättetrevliga i alla fall. Så vi var där och käkade och spelade spel och sånt man gör när man är vuxen. Och den familjen var kristen också, som dom flesta andra här i USA. Så när pappan sa att vi skulle be bordsbön innan maten så kollade han på oss och eftersom vi allihopa antagligen såg ut som fågelholkar så garvade han och sa "det är nog första gången för er va?" Jag var mest orolig för att dom skulle gå runt så att alla skulle säga något, så på någon sekund där så förberedde jag ett lite tal "jag vill tacka mamma och pappa (det ska man säga, de har jag hört på oscarsgalan) och alla mina vänner...." längre än så hann jag inte innan jag märkte pappan redan var klar med bönen och vi inte behövde säga ett ord.