bloggen kommer att ta en liten paus ett tag. Men jag tycker att ni i stället ska kika in våran resedagbok där vi kommer att berätta om nästan allt som händer borta i öst här är en länk!

http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&section=journey&journeyId=382470&userId=274576

I veckan så har jag jobbat en hel del på Ritz. Med en stundande 1a advent och skyltsöndag så är det en del att göra om man säger så. Som idag till exempel, 1616 stycken lussekatter har blivit rullade, inte bara av mig förstås vi var tre stycken och tog ca 3 timmar, och detta var andra omgången denna vecka. tidigare i veckan har vi också gjort, pepparkakor (500-600) och typ 1000 småbröd, just nu känns semester fruktansvärt välkommet! Däremot så bävar jag lite för när jag kommer hem, dom andra som jobbar på ritz är ju inte överdrivet nöjda över att jag åker. Så att skrapa plåt, skura kyl, packa småkakor, göra semlor kan nog tyvärr hamna på min lott när vi kommer hem igen. Men det är ju inte förens om en helt månad!
Den här veckan har jag också passat på att införskaffa mig en förkylning. Eller egentligen mest en massa snor och huvudverk och hosta så Roger på jobbet tyckte inte det var så farligt, inte som när han jobbade med 47 graders feber sa han, jag tvivlar på att det är sant dock. Nu är jag väl förhoppningsvis på väg att bli frisk så träningen i morgon klockan 08:00 ska det nog inte vara någon fara för.

Pappa har åkt iväg också den smitaren! Han åkte till farmor och farfar med Hanna och lämnade mig alldeles ensam, IGEN! Eller ja det var inte helt sant faktiskt, han lämnade faktiskt ICA kortet också

Igår skulle till jobbet på Silentia som ligger ute vid motorvägen, typ två-tre km hemmifrån. Då mitt i frukosten så hände något mycket konstigt. En liten liten skäggig man satt utanför köksfönstret och knackade på. Jag öppnade för mannen och döm av min förvåning när jag såg att han hade ett par gula sandaler på sig förutom de säckiga byxorna och den pölsiga beiga tröjan. Mannen tittade på mig och log, sen sa han "Hjalmar, idag ska du cykla till jobbet" . "Jaha" var det enda jag fick ur mig medans mannen hoppade ut genom fönstret och försvann i mörkret.

Njaa riktigit så gick det kanske inte till men faktiskt, under frukosten så bestämde jag mig för att cykla ut till jobbet. Så jag klädde mig för en mindre snöstorm och begav mig ut i mörkret på min cykel ungefär 35 min innan jag börjar jobbet. 20 min senare så står jag på silentia och tänker "hoppsan, gick det så lätt att cykla. härligt varmt i luften, inte en endaste regndroppe eller vindpust".
Jomen, det fick jag ju tillbaka rätt så hårt om man säger så. Klockan tre på eftermiddagen så hade jag bokat tid för sista sprutan med twinrix på vårdcentralen i Falkenberg. Så med en värmade optimistisk känsla så gick jag klockan kvart i tre och berättade för chefen att jag var tvungen att gå nu eftersom jag skulle vaccineras, "okej" sa han och så var det gjort. Med min värmande känsla forfarande rusande genom kroppen så gick jag och bytte om, satte på mig mina ytterkläder, går mot dörren, öppnar den samma, tittar ut genom den och får nästan hjärtslag. Vad möts jag av egentligen? Ja inte är det samma underbara väderlek som jag hade på morgonen iallfall. Gråa måln, Pissregn och inte minst en fruktansväd motvid som nästan kan beskrivas i storm! Så nu skulle jag alltså göra en resa som borde ta ca 30 min, men pågrund av min dumma värmade optimistiska känsla så hade jag nu bara lite drygt 15 min på mig.
Det var bland det jobbigaste jag har gjort på länge. Senast jag kände någon liknande smärta i mina ben var när jag för första och enda gång spinnade, jag hatar cyklar!
Men skam den som ger sig! Jag trampade på, och när jag kliver in genom entrén till vårdcetralen svettig som efter ett, ja cykelpass låter väl lämpligt och flämtar ohörbara meningar om hur mycket jag hatar att cykla så hör jag någon säga "åh nu är klockan fyra minuter i tre, jag hann!!!!
Så jag fick min spruta och kunde lungt cykla hem. Ja jag skrev lugnt eftersom när jag kommer ut från vårdcentralen så finns där inte de minsta spår av varken spöregn eller stormvindar. Om det nu finns en vädergud så hatar jag honom lika mycket som cyklar!

åh just det. Om en och en halv vecka så åker jag, Claes och Oskar till bali :D

Nu när jag har spenderat hela min fredags eftermiddag med att göra om min blogg så får jag väl kosta på mig att skriva lite också.
sååååå, vad händer? Inte så mycket just nu. Jag jobbar som en galning och har bara varit ledig en dag de senaste två veckorna förutom helgerna. Hur orkar jag!?
Nu den senaste veckan har jag vart på Silentia. I förrgår och igår stog jag och gjorde väggfästen hela dagarna, alltså typ 8½ timme om dagen. Och på grund av grov misskötsel på företaget som vi får listerna ifrån så har dom gjort den trekantiga öppningen där man ska sätta fast väggfästena i den riktiga väggen för liten!? Så nu måste jag sitta och grada varenda list (301 st) på båda sidorna. När man gradar så avänder man ett litet verktyg som man drar mot kanten av öppningen och skrapar bort så att hålet blir större. Så nu väntar jag bara på att få kontakta företaget så dom vet vart dom ska skicka min lön nu när jag har suttit och gjort deras arbete i två dagar.

Den senaste veckan har jag även gått och blivit kär minsan. Han heter Adam Young och det här är vad han gör.

/>

Lyssna och njut.

Åh just det ja. Om två veckor så åker jag, Oskar och Claes till bali/tahiland och det kommer bli awesomeee.

Åh julen, en underbar högtid fylld av glädje, vänskap, familj, god mat, kalle anka på tv, julklappar, mys. Men för många är även julen en högtid full av stress, oro, timmar framför spisen, högar med disk, misslyckade i julklappsleken och naturligtvis den eviga frågan, vad ska vi ge Hjalmar i julklapp? De första sakerna jag nämde jag tyvärr inte göra något åt (förutom disken och maten men det vet väll alla att det inte kommer hända ändå). Men jag kan iallfall lysa upp höstmörkret åt er alla och låta er slippa tänka på den sista frågan.

 TAAAADDAAAAA!

Svar på den eviga frågan: I år ska du genom ett litet (eller stort) bidrag hjälpa mig att skaffa en ny kamera. Närmare bestämt en canon 500d. Om du mot förmodan inte skulle vilja ge mig detta nöjet att få köpa mig en ny kamera så finns faktiskt ett alternativ nummer 2 på hjalmars önskelista: En ny kamera. Närmare bestämt en canon 500d. Så nu är det upp till dig själv att välja och vraka mellan dessa två alternativ. Lycka till och tack på förhand =)