.....

Ja då var det dags att fortsätta med San Fran. Fast först måste jag bara klargöra en sak, här utelämnas ingenting mamma.

Fredag: Efter en härlig torsdag så börjar fredagen på sämsta tänkbara sätt, eller egentligen så var det torsdagen som slutade illa och fredagen var fortsättningen. Sent på kvällen på torsdagen, precis innan det var läggdags i rum fem på globetrotters in downtown SF så gör jag en fasansfull upptäckt, jag har glömt min kudde på motellet där vi sov natten innan! Inte nog med att jag fick försöka sova på en kudde som närmast kan beskrivas som en hopvikt handduk, jag får också sitta hela frukosten och vara orolig för om jag någonsin kommer få se min kära kudde igen! Frukosten som bestod av jordnötssmör och sylt mackor serverades i köket på vårt hostel. I samma kök, vid samma frukost träffade vi två gubbar (män) som gjorde som alla andra människor som vi träffar här i USA, dom frågade naturligtvis vart vi kom ifrån. Det visade sig att en av dom hade vart i Sverige och den andra hade en farfar som var helsvensk. Tänk va världen är liten ändå.
Efter frukosten så bar det genast av mot vårt gamla motel på en hederlig gammal kudd-jakt! Jag minns en gång när jag glömde "vovven" på ett hotell i Tyskland för en massa år sedan, det var nog ännu värre än vad detta var. Som tur var så slutade båda historierna bra, kudden var kvar i vårt gamla rum och "vovven" sitter här på en av mina byråer och vaktar mitt rum när jag inte är hemma.
Efter ett par oroliga timmar så kunde jag andas ut igen och vi bestämde oss för att det var dags att åka till golden bridge. Att hitta dit visade sig vara ungefär lika svårt som att hitta ett mjölkpaket i ett kylskåp, vägen som gick utanför motellet gick nämligen hela vägen till bron, och då var det ändå ett par mil att åka. Så, att hitta vägen dit var alltså väldigt enkelt, att komma av vägen var lite svårare. Vi skulle ta sista avfarten innan bron, så vid tredje sista avfarten så la jag mig i högerfilen, vid näst sista avfarten började jag fingra på blinkersspaken och sen, så var vi på bron. Det visade sig att näst sista avfarten i själva verket var den sista avfarten. Nåja, det fanns ju utsiktsplatser på andra sidan bron också märkte vi så vi stannade där och tog lite bilder. Sen upptäckte vi att det fanns en annan utsiktsplats på andra sidan av motorvägen uppe på en kulle. Dit ville jag absolut åka, detta möttes dock av starkt motstånd av Christofer som både var hungrig och vill gå på toa, "synd att det är jag som sitter vid ratten" sa jag och körde upp oss på kullen ändå. Jag tror nog att Christofer nöjt en hel del av utsikten ändå faktiskt. Men vi stannade inte så länge utan begav oss mot nya mål istället.
Det hade börjat ticka mot eftermiddag och det var hög tid för oss att åka över till Oakland som ligger på andra sidan av San Franciso bukten. Där skulle vi släppa av Magnus och Christofer på en skola där dom skulle hälsa på och spela lite fotboll i två dagar. Detta betydde att jag och Calle fick klara oss själva ett tag. Det första vi var tvungna att göra var att tanka bilen. Eftersom Magnus hade hyrt bilen hade vi ingen aning om vilken slags bensin vi skulle tanka och han svarade inte på sin mobil, så fick fick glatt köra runt en vända i utkanten av Oakland tills han svarade. Under tiden så fick jag ett efterlängtat samtal av Carro som var ledig på kvällen och ville hitta på något inne i SF. Hon blev nästan chockad när jag berättade att vi var ute i en förort till Oakland. Det var tydligen bland som värre ställena att hålla till på. Så jag och Calle visste knappt vad vi skulle ta oss till, två turister i en bil utan bensin helt ensamma i en livsfarlig förort. Men då, som om han hade hört vårt samtal med Carro fastän han var flera kilometer bort svarade Magnus på vårt sms om vilken bensin vi skulle tanka med, "den billigaste", svårare än så var det alltså inte. Så efter ett snabbt besök på närmsta bensinmack så for jag och Calle raka vägen in till trygga SF för att träffa Carro.
Carro bodde mitt inne i centrala SF i en liten lägenhet med en annan tjej. Så det var inte svårt att hitta dit som tur var. Vad som var svårare var att hitta på någonting att göra på kvällen. Eftersom ingen av oss hade åldern inne för att gå ut, och eftersom man knappt kommer in på ställen här i USA även om man inte tänker dricka så blev det, tro det eller ej, jobbigt att hitta på någonting att göra. Men till slut så hittade Carros kompis en stand-up krog dit man var mer än välkommen till även om man inte var 21. Först gick vi ut och åt på ett ställe som hette "grove". Ett skönt ställe som är lite svårt att förklara mer än med själva namnet, det var "grovy" helt enkelt, och dom hade bra mat. När vi skulle iväg till stand-up klubben så tog vi en taxi och äntligen fick jag och Calle svaret på en fråga vi hade funderat på länge menads vi var i SF, varför folk står och vinkar vid övergångsställena. Dom är alltså inte överdrivet trevliga i SF, dom vill bara ha en taxi. Anyway, när vi stod i kön in till klubben så kom en kille och skulle kolla våra leg, och eftersom vi skriver årtal annorlunda jämfört med vad dom gör här i USA så fick jag den vanliga reaktionen när jag visade mitt, kisande ögon, en konfunderat ansiktsuttryck och frågan "är den femman eller trean som är månaden". Så här står det i mitt leg, 1990-05-03, så här skulle det stått om jag hade ett amerikanskt, 03-05-1990. Så när jag svarade ärligt att det var femman som var månaden fick jag ett stort X på handen som visade att det enda jag fick köpa i baren var läsk eller red-bull. Efteråt sa han med ett leende "du kunde ju bara sagt att det var trean som var månaden". Jo tack, det har jag gjort förut och det brukar funka utmärkt men just den här dagen kände jag för att vara helt ärlig och inte utnyttja systemet för att kunna dricka en öl. Så det blev red-bull den här kvällen och killarna som körde stand-up var skitroliga så det blev minst sagt en lyckad kväll. Men kvällens höjdpunkt kom ändå efter showen, Carro bjöd in mig och Calle att sova på deras golv. Så vi slapp sova i bilen där här kvällen och det var väldigt skönt!
Snipp snapp snut så var denna dagen slut.

Kommentarer
Postat av: Pc

tur du har din kudde när du sover på golv! och att dagarna tar slut så det kan komma fler...

underbart hjalmar!

2011-04-23 @ 00:45:41
Postat av: Hanna

Åh vilka minnen du kommer bära med dig av resten av livet. Och har du lyckats åka bil i SF så är nog inte Gbg något problem. Fast be inte Elin om hjälp... ;)

2011-04-23 @ 21:48:11
URL: http://tanthanna.blogspot.com
Postat av: Carro

Underbart att träffa dig Hjalmar! Fina bilder du tagit:) Happy easter!

2011-04-24 @ 09:08:33
Postat av: Elin

Ja, men nu har ju jag faktiskt kort bil i Bristol och det ar inte nagot att sopa under mattan!

2011-04-24 @ 12:31:22
Postat av: mamma

Ok, du utelamnar inget, da vet jag det!! Roligt att lasa om era eskapader. Jag ser fram emot boken som du ska skriva sen om aventyret LA-SF

2011-04-24 @ 22:13:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0